Ut på startbanan. Pris 3900 kronor.
Li Solo växte upp på Öarna och borde ha vetat bättre. Men hade det funnits en föraning om vad som väntade, då hade startbanan kanske aldrig beträtts.
Hur Li lärde sig navigera i lufthaven fick jag aldrig veta. Li var sin egen, hon tog uppdrag men aldrig order. Hon flög ofta med last men sällan med passagerare.
Det var genom kapten Morgan jag först hörde talas om Li Solo. Han hade varit på väg mot Reykjavik. 50 nautiska mil från hamnen siktade han ett litet pontonplan som låg och drev. Han sökte kontakt över radion men fick inget svar och kursen lades om. När de närmade sig den lilla cessnan syntes en ung aeronaut sittande på en av pontonerna. Det var Li Solo som obekymrad satt och dinglade med benen, njutande av det sista solljuset.
Även Li hade varit på väg mot Reykjavik när bränslet hade tagit slut. Det stora forskningsfartyget tog cessnan på släp och Kapten Morgan fick sällskap på bryggan.
Om Kapten Morgan vanligtvis var noga med detaljerna när det gällde rutter, last och fartygs beskaffenhet så var han desto fåordigare när det gällde Li Solo. Jag förstod dock att deras vägar korsats igen och att de per radio hållit en viss kontakt. Nu var det dock länge sedan och jag anade en viss oro.
Nödlandning vid Uppsalanäs kyrka. Mått: 30×40 cm. Pris 3900 kronor.
Li Solo flög helst små propellerplan med pontoner, även på längre distanser. Vid ett tillfälle låg hon inblåst i Langnes, Tromsö lufthavn. Ovädret höll i sig och hon fick vänta på bättre väder i flera veckor. En av mekanikerna vid Tromsö Helikopter Service upplät lite plats åt henne i företagets servicehangar. Li tillbringade många timmar med uppskjuten service på den lilla cessnan som hon för tillfället använde för frakt mellan Vagar och Longyear. Under en fikarast diskuterades ryktet om att en av De Havillands första prototyper för jetdrivna stridsflygplan hade hittats bortglömd i en lada utanför Hatfield. Vädret klarnade upp och Li lämnade Tromsö bakom sig, men historien om prototypen i Hatfield hade hon svårt att släppa.
Li Solo tog uppdrag men inga order. I brist på uppdrag kunde hon understundom tillåta sig att välja destination utifrån egna preferenser. Hon behövde ju inte förklara sig för någon. Hon ångrade sällan sådana val av destinationer och det gjorde hon inte denna gång heller.
Det visade sig att de som avfärdade ryktet om prototypen i Hatfield som en skröna hade fel. Li berättade aldrig hur hon hittade rätt, men hon hade en enastående förmåga att orientera sig utan instrument, både i lufthaven och i sanningens periferi. I en dammig lada på landsbygden utanför Hatfield sstod en tidig prototyp av De Havillands allra första jetdrivna stridsflygplan. Prototypen, en Spider Crab, var daterad 1942, ett år före nästa version, Wampire gjorde sin första flygning. Först i slutet av 1945 togs Wampire i bruk av RAF. Ytterligare några år senare, 1949 hade Wampire utvecklats till Venom. Flygplanet var med sina unika egenskaper en succé och en föregångare.
När Li såg den karaktäristiska flygplanskroppen med twinbooms så förstod hon genast vad hon hade framför sig. Prototypen var i gott skick, trots att den till stora delar var byggd av trä och plywood, vilket var ovanligt för ett jetdrivet flygplan.
Li Solo tvekade inte när ägaren frågade om hon kunde flyga prototypen till en flygmekaniker specialiserad på veteranflyg. Ingen förklarade varför hon skulle lämna Hatfield i skydd av nattens mörker och Li ställde inga frågor. Startbanan var dåligt upplyst men månljuset gav molnens översida en blåaktig ton. Prototypen var mer än 80 år gammal och navigationsinstrumenten hade slutat fungera för länge sedan. Inte ens kompassen var att lita på. Det var därför det var Li Solo som satt bakom spakarna.
Under en tidigare flygning hade bränslebrist tvingat Li Solo att nödlanda på en åker utanför Uppsalanäs kyrka. Därför var det med viss irritation som hon rullade ut på gamla E4:an norr om Uppsala när det visade sig att bränseldepån där hon tänkt tanka sedan länge var nedlagd. Mått: 26×36 cm. Tavlan levereras monterad med glas och passepartout samt en slät fururam Ramen är behandlad med Osmo hårdvaxolja med vitt pigment. Pris 3500 kronor.
Nattmoln. Mått 20×30 cm. Såld.
Rutten till mellansverige krävde egentligen två bränslestopp, men om Li Solo var bra på att navigera, så hände det alltför ofta att hon överskattade räckvidden och underskattade bränsleförbrukningen. Över Uppsala insåg hon att hon snart måste nödlanda och svepte fram över Hågadalen på låg höjd i nästan 500 km/h. Vid Asplunda slocknade motorn helt och Li tvingades till en skarp gir österut. Hon tog sikte på åkrarna framför Uppsalanäs kyrka, gjorde sig redo att fälla ned landningsställen och hoppades att hon skulle kunna glidflyga hela vägen fram.
Över Strängnäsfjärden. Mått: 40×50 cm. Pris 5300 kronor.
De Havillands Venom var en senare och kraftfullare version av Vampire. Hur det kom sig att Li fått möjlighet att sätta sig bakom spakarna på detta flygplan var en gåta. Inte minst med tanke på vad som hände med prototypen. När hon svepte in från väster över Strängnäsfjärden skvallrade den tunna aluminiumplåten som skiljde Li Solo från luftmassorna som strömmade förbi utanför flygplanskroppen. Li log när flygplanet, byggt i början på 1950-talet, närmade sig maxhastigheten på 1000 km/h strax före bron vid Abborrberget.
Li Solosinflygning mot Ärna. Mått: 50×40 cm utan ram. Pris 5300 kronor. Först långt senare förstod jag att det var Li Solo som tog ett ärevarv runt domkyrkans torn före hon svepte vidare mot Ärna, flygplatsen utanför Uppsala. Flygningen som låg bakom henne hade ingen annan klarat förut. Än så länge hade allt gått bra.
En flygning mellan Öarna. Det är 1800 km mellan Vagar på Färöarna och Longyear på Svalbard. Även utan last och med rätt vind så saknas nästan 500 km i räckvidd, Cessnan är full av utrustning och Li Solo anropar tornet i Tromsö. Mått 23×30 cm utan ram. Pris 2400 kr.
Glidflyga över Uppsala. Jag kanske inte kan säga att jag har en ateljé. Men jag har ett skrivbord i en fönsterkupa i vardagsrummet där jag sitter och målar om kvällarna. Runt skrivbordet har det successivt fyllts på med akvarellpapper, mappar med målningar, omslagspapper och ramar. Hela den delen av vardagsrummet liknar alltmer en ateljé. Genom fönstret framför mitt skrivbord ser jag domkyrkans torn. Bilden är såld. Kontakta mig om du är intresserad av en liknande målning.
Bara på väg. Li Solo tar inga order och flyger inte på uppdrag. Hon bara flyger – alltid på väg. En detalj från en bild i privat ägo.
Över Klövsjön i ett monoplan typ D. Flygplanet utvecklades av Robert Blackburn men det var inte han som provflög det över Klövsjön i Jämtland. Mått: 20×30 cm. Pris 2900 kronor.
Fyrisån en sommarkväll. Ett litet sjöflygplan behöver vanligtvis 200-300 m öppet vatten för att landa när det är stilla vind. Ju lättare flygplan desto kortare sträcka. Li Solo svepte ned över Jernbron och landdade det ultralätta flygplanet på Fyrisån. Trots det ringa vikten gled hon i hög fart mot nästa bro. Men istället för att krascha passerade hon med minsta möjliga marginal under bron och stannade strax före vattenfallet. Mått: 40×50 cm. Pris 2900 kronor.
Stilla sjö. Kvällsbrisen hade mojnat och men vågorna på fjärden ville inte riktigt lägga sig. Den lilla cessnan cirkulerade i väntan på att sjön skulle stillna. Nu tycktes vågorna närma sig de 30 cm som krävs för en säker landning. Mått: 40×50 cm. Pris 5300 kronor.
Jag fick en spännande beställning efter att någon sett bilden på Lis Solo som tog ett ärevarv runt domkyrkan i en spitfire. Efter lite resonemang kom vi fram till att låta domkyrkan finnas med i bakgrunden och ge piloten lite mer utrymme.
En SAS 330 på väg mot New Ark. Tack för uppdraget – det var roligt att få måla både ett modernt flygplan och New Yorks skyline.
DC -3:an Daisy byggdes 1943 av Douglas Aircraft Company i Long Beach i Kalifornien. Under en kort tid var hon baserad i Oran i Algeriet innan hon 1944 förflyttades till England. Den 6 juni samma år släppte hon fallskärmssoldater över Normandie under Dagen D. Efter andra världskrigets slut byggdes hon om och Norske Lufteselskap köpte henne för personflyg. Nu ägs hon av föreningen Flygande Veteraner i Sverige. Hon bär fortfarande spår av kulhål.
Li Solo som är uppvuxen på Öarna föredrar små sjöflygplan med pontoner. Under en långflygning från Vagar på Färöarna till Longyear på Svalbard fick hon bränslebrist och tvingades landa i Tromsö för att tanka. Kapten Morgan som återgav händelsen för mig berättade att Li Solo hade landat mitt i natten. Midnattsolen lyste upp startbanan med ett sällsamt sken som reflekterades i Daisys aluminiumskrov. Li Solo hade blivit helt fascinerad av det åldrade flygplanet och funnit det svårt att rulla ut sin cessna på startbanan. Då visste hon inte att snart skulle komma att flyga en annan DC-3a från Douglas Aircraft Company, också byggd 1943. Mått: 30×40 cm. Pris 3900 kronor.
50 nautiska mil från hamnen siktade kapten Morgan ett litet pontonplan som låg och drev. Han sökte kontakt över radion men fick inget svar och kursen lades om. När de närmade sig den lilla cessnan syntes en ung aeronaut sittande på en av pontonerna. Det var Li Solo som obekymrad satt och dinglade med benen, njutande av det sista solljuset. Mått: 40×50 cm. Pris 5300 kronor.
Häromdagen uppmärksammades jag på en viss obalans i gestaltningen av de farkoster som betvingar lufthaven. På Hammarskogs herrgård visas jetflyg, propellerplan, sjöflygplan och luftballonger. Till och med en zeppelinare gömmer sig i en av lådorna med små bilder. Men inte ett enda segelflygplan. Detta olyckliga förbiseende av flygkonstens verkliga finlirare har härmed korrigerats. Mått: 20×30 cm. Pris 2900 kronor.