Jag fick en krita i handen före någon försökte lära mig att äta på egen hand. Vid ett lågt skrivbord som min pappa byggt satt jag och målade innan de andra i familjen vaknade. Båda mina föräldrar arbetade med bilder och det var betydligt fler besök på konsthallar än på nöjesparker. Vi hade en och annan dispyt om abstrakt konst. Jag förstod inte poängen med bilder som inte föreställde något. Men jag delade intresset för bilder – även om något enstaka besök på Gröna Lund förmodligen hade piggat upp.
Jag är född i slutet på 60-talet och uppvuxen på en bondgård på den uppländska landsbygden. Mamma hade sin ateljé hemma. Huset var fullt av papper, pärlor, knappar, färger och tyger. Som jag minns fick jag använda precis vad jag ville. Pappa var bildlärare och månskensbonde. Jag fick tidigt lära mig att köra traktor och hantera en svets. Intresset för lantbrukens ekonomibyggnader och redskap blir tydligt när jag bläddrar igenom fotogalleriet i mobilen. Ett gammalt bultförband eller infästningen av en takbjälke kan fånga mitt intresse mer än ett konstverk.
Från kritor övergick jag till blyerts och kol. Som ung vuxen hade jag ett eget mörkrum i en garderob bredvid badrummet. Men jag hade aldrig tålamodet att lära mig den tekniska delen av hantverket. Jag ville kombinera delar av olika fotografier men på den analoga tiden var det alldeles för komplicerat. Digitalkameran öppnade helt nya möjligheter att blanda inslag från olika bilder. Men jag hade inte tillräckligt med ro i kroppen för att sitta och pilla med bilderna framför en skärm.
För några år sedan hittade jag av en slump en låda med akvarellfärg, några penslar och papper. Det var som att komma hem. Med akvarellfärgerna kan jag blanda motiv som jag vill, utan skärm. Sedan den där dagen då jag hittade lådan med färg har jag i stort sett målat varje dag.
Jag målar det jag sett och tycker om. Sakligt. Understundom får verkligheten lite hjälp på traven och jag målar det jag skulle vilja se, aningen mindre sakligt. Redan som barn, när jag följde med mina föräldrar på utställningar, tyckte jag bäst om bilder som föreställde något och som kändes som del av en berättelse. Som i ett seriealbum. Jag tycker fortfarande om att läsa serier och jag tycker om föreställande och berättande bilder.
Att måla är en frihet och ett lugn. Varje dag letar jag motiv där jag är. Även om bilderna är sakliga och föreställande så är de ofta del av en berättelse som jag inte satt på pränt. Inte förrän nu. De kan vara en sjöfarares memoarer, en navigatörs betraktelser eller kanske en aeronauts äventyr. Jag har satt samman den här webbplatsen för att visa mina akvareller och kanske kan du ana berättelsen bakom bilderna. Eller så kanske en egen berättelse väcks till liv. Välkommen hit!
Fritjof Karlsson