Jag är uppvuxen på en bondgård. Min pappa hade en Volvo BM 400 och en Viktor med skopa. När jag var riktigt liten satt jag i hans knä eller stod på golvet bredvid kopplingen. När jag var tillräckligt stor för att få press på pedalerna fick jag börja köra själv. Det här var ju långt före servostyrningens tid och jag fick lära mig att inte greppa med tumme runt ratten, i den händelse ratten snabbt skulle vridas runt.
Nu bor jag i Uppsala och det finns varken nytta av eller parkeringsplats för en traktor. Men jag saknar doften av olja och diesel, vibrationerna och den lojalitet, styrka och trygghet som är traktorernas signum. Tack vare penslarna kan jag umgås med traktorer, om än lite på distans.
Vill du se fler traktorer och andra akvareller med motiv hämtade från livet utanför städerna så kan du besöka en annan del av webbplatsen – Utanför tullarna.